Recensenterna tävlade i att ösa beröm över hennes första två skivor, och det prestigefyllda priset Jazzkatten har hon kammat hem inte mindre än två gånger. Först 2010 som Årets nykomling, och året därefter vann hennes band i kategorin Årets grupp. Och det är väl sällan som priser och kritikerberöm har varit mer välmotiverade, eftersom Larsson och hennes band spelar med ett musikaliskt vidsinne som har få likar i den svenska samtidsjazzen.

Gruppens musik utmärks av intelligenta och elegant sammanflätade rytmer och harmonier i kompositioner som spänner mellan det trolskt nordiska och tungt råmangel som söker sig ut mot fria former. Och det ges gott om utrymme för enskilda solister att blomma ut, samtidigt som gruppens sound och samspel hela tiden är i centrum. När det gäller ELG är just soundet en inte oväsentlig faktor. För Elin Larssons okonventionella musikaliska sinne visar sig inte bara i hennes kompositioner, arrangemang och solon utan också i att hon jobbar med ett band bestående av saxofoner, trombon, gitarr, trummor och bas. Denna aningens udda sättning ger möjligheter att gå utanför jazzens normala ljudbilder, och avsaknaden av ett dominerande ackordinstrument att luta sig mot ger en klangmässig frihet, där stämflätningar utnyttjas för att skapa ett komplext och samtidigt mycket tilltalande tonbygge.

Förutom Elin Larsson själv finns Kristian Persson med på trombon, Henrik Hallberg på gitarr, Niklas Wennström på bas och Johan Käck på trummor. Och det är bara att notera med stor tillfredsställelse att dessa fyra herrar tillsammans med Elin Larsson spelar på jazzkällaren i Alvesta i helgen. Det lär bli en musikalisk högtidsstund.”

Betyg: 4/5

Magnus Nilsson, Smålandsposten