och nu kommer hennes andra album. Som på debuten ger den fria improvisationen musiken dess särprägel, men den ramas gärna in av tydligt och tuktat formulerade tematiska linjer. Det ger musiken dynamik och läckra spänningar. Det polerade och provokationen bryts i laddad konflikt och växelverkan. ­Kontrasten mellan Elin Larssons vackra och vilda improvisationer, gitarristen Henrik Hallbergs melodiösa tonkaskader och trombonisten Kristian Perssons flödande solon (med touch av Eje Thelin) skapar en framåtlutande rörelse där varje detalj formas i en brötigt dialogisk uttryckskraft. Så accentueras den vilda skönheten i brytningen med det tuktade.
MAGNUS ERIKSSON, SvD